Hon körde snabbt bilen tillbaka mot villaområdet och svor högt över den rådande rusningstrafiken. Utan att ens förklara samtalen hon fått för Joshua hade hon ringt till sin personal och beordrat dem att komma tillbaka i tjänst snarast. Kocken var hårdast åtsatt, han skulle ha börjat förbereda maten då hon var hemma, vilket hon hade räknat skulle ta ca 30 minuter. Nu blev det inte så, hon var redan 10 minuter sen då hon satt i en tillsynes oändlig bilkö en bra bit ifrån hemmet.
Bilarna omkring henne tutade febrilt på varandra, och vissa glåpord kunde urskiljas om man lyssnade efter dom, det gjorde inte Barbara. Hon tänkte på Josh, hur hon nästan kastat av honom från båten, givit honom en snabb kyss och sedan rusat mot bilen. Vad han gjort eller vart han tagit vägen efter de skiljts åt visste hon inte.

Väl hemma ägnade hon några minuter åt att instruera tjänstefolket i vad som gällde då hennes man kom hem. De skulle låtsas som att de jobbat hela tiden han varit borta, de skulle inte komma med några frågor och de skulle heller inte, aldrig, undra över den plötsliga ledigheten.
När hennes familj så småningom anlände hade hon hunnit med både dusch och en snabbkoll runt huset. Hon hade inte kunnat hitta några spår av hennes 5 dagars romans och hoppades innerligt på att hon inte missat att kolla någonstans.
Hennes barn kramade henne och klängde sig fast runt hennes ben, medan hennes man kysste henne ömt, med viss åtrå och längtan. Barbaras respons på kyssen var något kylig, kanske på grund av dåligt samvete, eller bara för att hon inte hyste några varmare känslor för sin man just då.
- Gud vad jag har saknat dig baby, mumlade han mellan kyssarna. Barnen har pratat om dig hela tiden och jag har legat vaken om nätterna av längtan.
- Jag har saknat er med. Barbara böjde sig ner och pratade med sina barn. Lyssnade på deras historier om vad de hittat på hos farmor.

Middagen, som var ett hopkok av lite tid och få ingredienser, smakade bra, men inte mer än så. Det verkade emellertid inte som att någon i familjen lade märke till detta, förutom Barbara då.

Barbara la barnen själv den kvällen, på så sätt fick hon tid med dem, och slippa tid med sin man. Hon hade en klump i magen som inte verkade vilja släppa, utan bara växa sig större och större. När det så var dags för henne att gå in till sitt sovrum och möta sin man, för första gången själv sen han åkte, var hon på gränsen till att spy. Men Barbara behövde inte spela och hitta på ursäkter till varför hon inte hört av sig eller komma på historier om vad hon sysselsatt sig med. På sängen låg ett paket, och bredvid låg hennes man.

-          Det är till dig, du vet ju hur svårt jag har att åka bort utan att köpa med något till min älskade hustru. Jag har saknat dig på senaste tiden, inte bara när jag varit hos mamma, utan även när jag är med dig. Du är här men ändå så långt borta. Du behöver inte förklara, jag vet att du haft mycket att göra med jobbet och att du har svårt att lämna ditt arbete på sjukhuset. Jag hoppas att det här kan hjälpa oss i alla fall.

Han sträckte ut armen mot henne, tog hennes hand och drog ner henne i sängen. Han bad henne att öppna paketet och kollade förväntansfullt på. Det var ett ganska litet rosa paket med en jättelik röd rosett på. Hon öppnade locket och tog varsamt bort det vita silkespapperet som dolde överraskningen.
Minuterna därpå satt Barbara gränsle över sin man, iklädd endast de svarta lackunderkläderna paketet innehållit. Det kom knappast som någon överraskning att det var just underkläder han hade köpt, han hade infört mer som regel att efter sina affärsresor köpa med sig sexiga saker som han ville att Barb skulle ha när de älskade. Hon gillade det, lekarna, att det hände något mer än bara sex, som hon visserligen nöjt sig med i början men som redan efter något år hade fått henne att somna av tristess. Bokstavligen. Precis som flera gånger förr så klev Barbara in i den roll hennes nya kläder erfordrade. Naturligtvis visade både färgen och materialet på att hon skulle vara dominant, och hon gillade det här. Bättre än de gånger hon fått ligga på rygg, harmlös iklädd någon fånig kostym eller tagit order iklädd skoluniform. Nu var hon på topp, och hade inga som helst planer på att komma ner, inte ens om han bad om det. Och visst fick hon honom att be, samtidigt som hon höll hans handleder i ett fast grepp och gned sig mot hans skrev så förklarade hon för honom vilket dålig pojke han varit som rest iväg.
– Du har varit stygg Steve, och nu måste jag slå dig. Be om nåd annars kommer jag att göra dig väldigt illa.
Han bad, men hon slog i alla fall. Hon bet honom i bröstvårtorna och tryckte sig samtidigt alldeles för hårt mot honom. Hon släppte hans ena hans och borrade istället in den i hans hår som hon sedan drog i. Med sina långa välmanikyrerade naglar gjorde hon djupa rivsår i hans bringa. Han stönade högt och bad henne att sluta, men bara för att det hörde leken till. Hon tog hans hårda i sin mun och plågade honom med att sluta varje gång han var på väg att komma. Hon stoppade in sina fingrar i hans mun och kvävde de få uppmaningar han gav henne. Till slut satte hon sig över honom igen, drog trosorna åt sidan och lät honom tränga in i henne. Han var stor, hård och blöt och varje gång Barb stötte ner på honom så slog hon honom i ansiktet. Kanske för hårt, men det var inget hon inte medveten om. Det enda hon kände var han, det enda hon tänkte på var han. För första gången på väldigt länge var hon medverkade i deras samlag och spelade inte bara en biroll. Hon älskade att känna honom inne i sig och det sista slaget utdelade hon mot hans lår, samtidigt som hon böjde sig bakåt och fick de båda att komma samtidigt.
Barbara kände sig lycklig, en känsla hon helt tappat bort de senaste veckorna. Hon kände sig trygg och stark, det var här hon hörde hemma. Hon kunde ändå inte låta bli att tänka på Josh, men nu var det med viss avsmak hon föreställde sig honom framför sig. I det ögonblicket tog hon beslutet att inte träffa honom något mer, att hon skulle återgå till att vara mamma och hustru och ägna all sin kärlek till sin familj. De somnade, tätt ihop.

/B

Mullret från V12:an upphör i samma sekund som Joshua vrider på bilnyckeln i den stora stadsjeepen. Hamnen ligger praktfullt inbäddad i stadens inlopp och för dagen råder det febril aktivitet på vattnet. Under den korta promenaden från parkeringen till den väntande båten, passar Joshua på att beskåda de vackra fartygen som vilar i vattnet. Kraftfulla motorbåtar blandas med graciösa yachter och ekbesmyckade segelfartyg. Fascinationen över dessa gör att Josh inte märker när Barb stannar vid en av båtarna. Efter att ha gått några meter för långt upptäcker han sitt misstag och vänder sig om för att mötas av en enorm Princess 75 som vaggar i vattnet. ”Om vi tar Yachten måste vi hyra en kapten över dagen, tar vi den här så blir det bara Moi et Vous. Vad tror du?” Barbara skrattar retfullt. ”Du, jag, och en flaska Salon” tillrättavisar Joshua medan han svingar sig upp på aktern. Solen gassar ner på det ansenliga soldäcket där Barb ligger utsträckt, medan Joshua styr båten mot det öppna havet. Människor från närliggande båtar vinkar varmt när dom glider förbi, ingen skulle kunna ana att mannen som nu står där i seglarskor, beiga Lloydshorts och ljusblå Cerrutiskjorta är någon som dom vanligtvis skulle förakta. Josh slänger på sig ett par solglasögon av märket Persol och vinkar tillbaka. ”Ser du hur lugn hon är idag?” Josh blickar ut mot det öppna havet. När han inte får något svar trycker han handen mot gasen och båten skyndar mot okänd destination.

Lunchrummet på nedre däck ligger i skugga vilket annars kan vara problematiskt att finna på det öppna havet. Barbara har dukat upp en lukullisk måltid bestående av Operapasta med lax och senap. Efterrätten är mer åt det exotiska hållet, jordgubbar, champagne och henne själv är det tänkt. Efter att Josh tagit ett välbehövligt bad i den stekande solen slår han sig ned bredvid Barb och kysser henne ömt. Barb upptäcker att den vita handduken som täcker Joshs midja börjat få en konstig form och hon slänger sig instinktivt ner på soffan. Inledningsvis kysser han henne över hela kroppen och det finns ingen tillstymmelse till att hon inte finner detta njutbart. Hon sätter upp huvudet för att kunna iaktta Joshua medan han tillfredställer henne med enbart sina läppar. Precis när hon har placerat sina ben på vardera sidan om Joshuas sittande höft så hörs ett välbekant ljud. Barb kisar förbannat mot sin handväska. ”Skit i det, ring sen eller nått” flämtar Joshua. Men Barb vet att det mycket väl kan vara hennes jobb och hon har arbetat alldeles för hårt för att svika sina arbetskamrater för sånt här.

I samma sekund som hon viker upp telefonluckan och svarar övergår ansiktsuttrycket från aningen irriterat till skärrat. Först så förstår inte Barbara vad hennes man säger till henne men tillslut tvingar hon sig själv att skärpa sig ”Va, nej jag är på lunch med Marion på det där nya stället vid stranden du vet, ja dom borde verkligen göra något åt alla måsar som låter” hon pustar ut med ett pålagt skratt. ”Ja men vad bra då syns vi om några timmar då, och såklart ordnar jag så personalen fixar en sen middag åt oss gubben” Barbara lägger på telefonen och tittar hjälplöst mot Joshua innan den första tåren når hennes solbrända kind.

// J