Joshua rättar till det bruna och slitna skinnverktygsbältet och drar sin nariga hand genom det svettiga långa håret. Han har gjort det här så många gånger förr. Träffat en menlös kvinna på macken, en parkering eller i järnbutiken och på något sätt hamnat i hennes kök, reparerandes en knappt trasig takfläkt eller liknande.
Om än inte oftare i hennes säng tänker han för sig själv och ler innan han snabbt äcklas av tanken och greppar
efter stjärnmejseln för att kontrollera om den är på plats. Han hatar sig själv för att han gör det här, för varje dag som går blir whiskeyomgångarna tidigare och han har bara idag
hunnit blivit både full och bakfull två gånger om. Han har fått nog. Dels av det meninglösa jobbet som han dagligen utför åt dom rika asen som har mage att kalla sig goda kunder. Dels av att komma hem till den kedjerökande spillran av en kvinna som kallar
sig hans hustru. Men framför allt är han utled på att under tre flämtande minuter ge en uttåkad hemmafru lite spänning i vardagen för att hon sedan ska kunna gå sex månader till utan sex, förmodligen tills julafton eller nyår då hennes make investerat i lite Viagra
av någon Vietnames i Cityt. Han ler åt tanken av hur missnöjda han gör kvinnor, när dom väl smakat på rysk Beluga kaviar varför gå tillbaka till Abba fiskbullar. Barbara öppnar hastigt dörren och Joshua rycks snabbt ur sin dagdröm. Han märker att hon ansträngt sig, dom brukar göra så. Hon bär en utsökt Channel-klänning med stilettklackar som
får hennes milslånga ben att verka oändliga. Dom utsökta smyckena glänser och hennes övriga attribut är fläckfritt. Dom flesta männen hade vid det här laget smidit listiga planer men Joshua är ingen vanlig man, han tänker inte speciellt för den delen heller.
Han stirrar några sekunder intesivt ner i hennes klyfta innan han spricker upp med det till hälften ansträngda till hälften tillfredställda leendet som fått så många kvinnor på fall genom hans fartfyllda liv. "Men så bra att du kunde komma, du får ursäkta att det är lite stökigt" säger Barb fullt medveten om att hennes hus, städat två gånger av dem fillipinska
städerskorna bara idag, är perfekt. Joshua känner sig aninen underklädd i sina stålhätteskor som han idag matchat med ett par slitna urtvättade Levis 501ór modell tight. Han har, som
alltid, på sig en "AutoService" t-shirt med avklippta ärmar. Håret är fett, långt och uttsläppt över den vältränade ryggtavlan. Dom går tillsammans in i köket medan hon berättar om vilka fruktansvärda problem det varit med kylan i sovrummen de senaste dagarna.

Hon berättar i förbifarten att det varit plågsamt kallt att sova själv i det stora sovrummet eftersom listerna dels drar men att hennes man, som tydligen ofta är det, är på affärsresa igen. "Vill du ha en kopp kaffe eller något?" frågar hon leende och obekymrat. "Tar gärna
lite vatten om du har" svarar Joshua artigt. "Eh, Evian?, San Pellegrino? Perrier?" replikerar hon snabbt tillbaka. "Äh jag tar lite ur kranen på badrummet, jag vill inte vara till besvär" säger han medan han hukar sig för att inspektera listerna och tätningen i det hundratio
kvadratmeter stora sovrummet med pannoramautsikt över staden.

När Barbara kommer tillbaka fyrtiofem minuter senare är de nya vita kantlisterna monterade och till hennes stora glädje har Joshua tagit av sig tröjan och endast ett flottigt lager svett täcker nu hans överkropp.

Hon står i dörröppningen och iaktar hans arbete i någon minut
innan han noterar hennes närvaro och lägger ner tummstocken.

Hon ler instinktivt och stöter ur sig "Blir ju kanon det här, jag är verkligen nöjd" Det här är inte första gången han är i den här situationen men något känns annorlunda. Vanligtvis finns en desperation hos de åldrande hemmafruarna. Men den här, hon är annorlunda helt enkelt. Ögonen känns livfulla och henne kropp, förmodligen privattränad, har en hållning och karisma som får Joshua att lägga ifrån sig hammaren. "Jag passade på att dreva lite i fönstren också" säger Joshua
och tar en stor klunk av Budweisern som han bett om och tillochmed hört när Barbara skickade iväg sitt hembitrände för att köpa på närköpet. "Det var verkligen vänligt av dej att fixa det här, min man är alltid bortrest och jag känner ju inte till vem man ska ringa, en snickare, rörmokare, elektriker?" skrattar hon nervöst.

Joshua ler lite snett och sveper hastigt det som är kvar av den ljumna ölen. Båda står tysta för en sekund och dom enda ljuden som hörs är Barbaras snabba andning blandat med Tracy Chapmans "Fast car" som spelas
på den lilla fickradion. "Har du gjort dej illa?" stammar Barbara och rör vid Joshuas muskulösa arm där ett litet skärsår syns strax ovanför den väloljade tricpsen.

Joshua känner att det finns något mer där än det brukar vara och det skrämmer honom. Han har vanligtvis inget problem med att tillfredställa de här kvinnorna för att sedan känslolöst gå därifrån endast funderandes på vad som visas i fotbollsväg på TVn ikväll.

Han backar lite skärrat ett steg. "Det är inget att bry sig om" säger han och drar undan armen" vanligtvis har han en känsla,
en aning av att kvinnorna enbart ser honom som ett drypande sexobjekt. Dom respekterar honom inte, det stämmer förmodligen också, det vet han. Men nåonstans undertiden Barbara förklarade in i minsta detalj hur hon ville ha listerna i sovrummet så kände Joshua att Barbara hyste
en slags ömsesidig respekt för honom. "Låt mej lägga om det där" säger Barbara och hastar iväg.
Medan hon letar igenom medecinskåpet slår hennes hjärta mycket fort och hon har svårt att inte skaka på händerna när hon upphetsat kommer tillbaka med ett paket plåster. Solen lyser in genom det stora fönstret och svettpärlor bildas nu också på hennes släta panna. Medan hon
fäster plåstret vid hans muskulösa och spända arm möts de bådas blickar, Barbara blundar och tar ett djupt andetag.

Joshua börjar packa ner sina verktyg i bältet han lagt på byrån nedanför spegeln. Barbara står bakom "Du får gärna komma tillbaka och ta en titt på fläkten i köket, den låter liksom.. som en.. traktor? alltså när den är på, inte annars, alltså fläkten.. inte traktorn" flämtar hon nervöst och förvirrat. Hon ställer sig brevid honom för att notera sitt mobilnummer på en liten lapp ur sin fillofax. Hon sträcker fram handen med lappen.
"tack så hjärtligt för ett utmärkt arbete, jag ska verkligen rekomendera dig ti.."

Joshua avbryter henne genom att med en hand vräka bort verktygen från bänken och med den andra med ett snabbt lyft slita upp henne på byrån. Hennes läppar flämtar passionerat över hela hans ansikte. Hon sparkar förtjust av sig "Pour de Loeb" klackskorna. Allt går så fort och hon
hinner inte ens upptäck att de urtvättade 501'orna befinner sig vid Joshuas fötter, hans gyllenbruna stora lår glänser praktfullt i solljuset. Kanske är det blandingen av hennes "DKNY Sensual" som blandas med hans manliga svettodör som får hennes kreverande. Kanske är det hans enorma händer som intesivt rör och greppar varje del på hennes spända kropp.
Dom befinner sig nu mitt i ett stycke ur "Marlens kärleksspel" där allt och inget är tillåtet.

Spegeln rör sig i takt med Joshuas breda höfter som slår mot byrån. Ömsom långsamt, ömsom fort. Hon drar sina händer genom hans blöta hår och skriker "åh sluta jag orkar inte mer"
Men dom vet båda att det är lögn så han fortsätter allt mer intetifierat.

En tavla av Edward Munch rasar till golvet medan Joshua ser sitt grymtande ansikte i spegeln. Vad är det Barb känner?
Vällust, tillfredställelse? Smärta? hon vet inte ens själv. Det enda hon vet är att hon snart är på väg att kulminera i det skakande som nu pågått i snart tre minuter. Hon spänner sig och rasar ihop med huvudet på hans breda axlar. Men Joshua är inte färdig och medan barbara slänger hubudet bakåt i vällust kollar han hastigt åt vänster och ser till sin förfäran ett
barn i dörröppningen. Barnet har en skrämd blick men Joshua rör bara höften allt fortare och sätter sitt pekfinger framför munnen, stirrar barnet i ögonen och flämtar "Schyyy"

// J

Joshua är en mycket komplicerad man. Det är det första man måste lägga i den stora kompotterade bägaren som idag bildar hans liv. Som ung tonnåring skilde sig hans föräldrar innan hans far tragiskt dog i en bilolycka. Den observante kan notera att redan där fann Joshua sin näst största passion, efter sin sprudlande sexualitet, alkoholen. Joshua fick spendera större delen av sin pubertet med att ta hand om sin nerurinerade trailer-trash-mamma medan studieresultaten dalade. Han började slåss på skolan och kände sig missförstådd, hade inga vänner. Pga sin tidiga hormonutveckling retade den andra pojkarna honom. Den ända trösten fann han egentligen i att älska passionerat med sin drygt trettioåriga historielärarinna som lärde honom alla sina "färdigheter" Joshua hoppade till sist av skolan i ett sista desperat försök att fly sitt öde. Han satte sig på bussen till ingenstans och med ingen packning förutom en ryggsäck med traumatiska minnen. Han startade ett nytt liv som fattig snickare och hittade en ung flicka vid namn Sarah som han gifte sig med som nittonåring. Med inget gemensamt annat än nakna kroppar som aggresivt trycktes mot varandra är nu Joshua fast, många år senare, i samma situation som han var som tonnåring. Han lever ett kärlekslöst äktenkap och försvinner ibland i dagar i sin rostiga pick-up ut i öknen för att göra det han gör bäst; dricka whiskey och styrketräna sin nakna kropp.

/J

Hon hade sett honom förut, men kanske aldrig riktigt lagt märke till honom. Han var en av föräldrarna till ett av barnen i hennes dotters lågstadieklass. Skolan hade kallat till extra föräldramöte, det var nåt om lekparken, tror hon. Inget hon minns så här i efterhand. När hon den här kvällen blev placerad bredvid honom, Joshua fick hon reda på att han jobbade som snickare. Han var en av de drivande bakom mötet och skulle tydligen hjälpa till att bygga på skolgården. Hon var inte säker, men hade en svag minnesbild av att han ska haft en affär ihop med någon av de andra mammorna. Måste vara någon av de ensamstående, hade hon tänkt.
Så kom det sig då, att de bestämde att han skulle komma förbi och kolla på väggen i sovrummet hemma hos henne. De hade börjat dra efter listerna och hon hade tyckt att det var lika bra att utnyttja den nya kontakten. Att hon frågat honom med en hand på hans lår kanske verkade aningen flirtigt, men så var hon också Barbara. Eller var det för att han var Joshua?

/B

Man skulle väl kunna börja med en snabb beskrivning av den unga framgångsrika, men olyckliga, Barbara. Hon har jobbat sig upp till toppen av sjuksköterskor i staden, på det bästa privatägda sjukhuset, där hon nu praktiserade som barnmorska.
Runt de 35, med mellanblont blankt hår å snygga ben attraherade hon de flesta män hon träffade, men Barbara var sin man trogen. Det var ju trots allt hans förtjänst att hon kunde leva det lyxliv dem ägnade sig åt. Med 2 fina barn bodde de i en fin förort i en ännu finare villa. Han jobbar som jurist och de flesta helger spenderade dom på pampiga fester eller i vänners sällskap, ja, ni kan klyschan

/B