Redan dagen efter anländer en stor bukett med blommor. Naturligtvis från hennes man, som antingen är för lat för att komma med dom själv, eller skäms för mycket. Kanske en kombination av båda. Några timmar efter dyker han i alla fall upp själv.
- Men älskade vän, så du ser ut. Han sätter sig ner bredvid sängen och tar Barbaras hand i sin.
Jag ska kalla på en sjuksköterska så hon kan lägga om såren, det där ser ju verkligen inge bra ut älskling.
Barbara ville, men kunde inte svara. En bladning av alldeles för mycket morfin och några stift i läppen gjorde det omöjligt att forma läpparna och prata.
Läppen hade de fått stifta redan på akuten, den var sprucken nästan hela vägen upp till näsan. Hon hade även flera stygn under ögat där vasen hade träffat och förutom det ett antal mörka blåmärken.
Hon kollar på honom med tom blick, men Steve låtsas som ingenting.

-          Jen ringde. Hon och Christopher ville bjuda på middag och sedan ta med oss på nån dansbandskonsert. 2Cute4U ska tydligen komma till stan och spela ikväll. Jag sa att jag skulle höra med dig, men det orkar du inte va?

Hon kunde inte förstå hur oförmögen Steve var att ta in vad han hade gjort. Han var sjuk, och det här gick inte längre. Så fort hon blev bättre skulle hon ta ut skilsmässa. Hon skulle få barnen, för även om hon varit otrogen så hade Steve gått för långt. Han var en fara för henne, och kanske till och med för barnen.

En sjuksköterska kommer in i rummet, precis lagom för att avbryta Steve från att säga nåt mer dumt.
- Barbara, skadorna är mycket värre än vad vi tidigare förstått. Förutom de synliga skador du har så visar våra röntgenbilder även på inre skador. Allvarliga sådana.
- vad pratar du om, vad har hänt min fru? undrar Steve.
- Barbara, sjuksköterskan, som för övrigt är en kollega till Barb kollar på dem med sorgsna ögon. Ditt du har fått en bäckenfraktur.

Barbara visste vad detta innebar, men Steve hade inte förstått innebörden av skadorna än.
han kollade oförstående på sköterskan.
- Hon kan inte bli med barn, det vore förödande för henne att bära på ett barn efter det här.
Steve såg lättad ut.
- Men, vi hade i alla fall inte tänkt ha några fler barn. Vi har Belle, hon är 6 år, och hennes bror är 5 år. Barbara fick barn ganska sent som du nog förstår, men hon valde ju att satsa på karriären först. Och nu ska vi som sagt inte ha några fler barn. Eller hur älskling?
Tårarna rinner nedför Barbaras kind, och hade det inte varit för de lugnande medel hennes kropp var så starkt påverkade av så hade hon nog slängt sig ur sängen och över Steve. Hon hatade honom i det ögonblicket, mer än någonsin tidigare. Han hade inte bara tagit hela hennes kvinnlighet ifrån henne utan hade även mage att låtsas som att det inte gjorde nåt. Det var sant de planerade att inte skaffa fler barn, men det var inte hans beslut att ta. Och inte på det här fruktansvärda sättet.
inom henne fanns en enorm ilska men också en djup sorg. Hon försökte att säga något, för hon ville verkligen att han skulle få veta hur hon kände, men smärtan i läppen orsakade bara fler tårar. Han kunde se i henne ögon vad hon kände, det såg hon på honom.
- Vila nu. Jag ska hämta barnen.

/B

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Plötsligt stod han där, svart trenchcoat och blänkande festskor. Var han en dröm? Hon tittade yrvaket mot vardagsrummet. Han lade sig brevdi henne, i timtal disskuterade de allt mellan himmel och jord. Trevliga och otrvliga sanningar klev upp till yt...

Barbara är på semester och Joshua ligger inne på rehab...Så i vanlig klassisk erotisk följetånganda:...to be continued.......

Väl ute på flygplatsen behövdes ingen incheckning eller väntetid. Steve hade ordnat så att företagets privatjet skulle flyga dom hela vägen fram till vackra Piemonte beläget i norra Italien. Solen var på väg att lägga sig bakom det stora flygtornet...

  Dagarna blev till veckor som så småningom även blev månader!Barbara hade fått extra personal med sig hem, som stöd den närmsta tiden i hemmet. Inte för att klara av de vardagliga sysslorna, några såna hade inte Barb, men nu kunde hon inte ens klä p...

  När Steve klev in i rummet möttes han inte av den synen han hade föreställt sig. Visserligen låg Barbara där, kraftigt drogad och blåslagen men istället för att hennes tysta andetag hördes nu också en penna som slogs rastlöst mot armstödet på en s...