Efter två veckor hade han fortfarande inte hört av henne. Dagarna flöt in i varandra och han gick omkring som en vålnad i det sjaskiga motellrummet. De brunfläckiga gardinerna var permanent fördragna och doften av urin låg kompakt i rummet. Det hade nästan blivit som en lek att se hur mycket av den billiga whiskeyn och de smärtstillande pillren som kunde gå ner innan han kräktes. Till en början åkte han hem med någon dags mellanrum men den sista veckan hade han spenderat liggandes på golvet eller sittandes i duschen.

 Joshua vaknade upp, om det var dag eller natt visste han inte. De röda siffrorna på alarmklockan visade 04:12 men oavsett tid var det dunkla ljuset i rummet detsamma. Hur kunde hon göra såhär? Leka med honom som ett barn leker med en leksak för att sedan kasta bort honom som skit. Tankarna rusade genom huvudet och han tog en klunk Daniels för att dämpa dem. Han hade blivit beroende av henne, som en drog. Hon gjorde honom glad, fick honom att le, se hopp. Men det brydde hon sig inte om. Joshua gned händerna mot sitt ansikte och stängde ögonen, som om han hoppades att allt bara var en dröm och att han skulle vara någon annanstans när han öppnade ögonen igen. Men den slitna soffan var fortfarande där.

Hur kan hon bara låtsas som ingenting hänt, som att han inte existerade. Det var lätt för henne att gå tillbaka till flotta parmiddagar och lätta vardagsbekymmer, men vad i helvete ska jag gå tillbaka till tänkte Joshua medan han stapplade mot toaletten. Tillslut orkade inte kroppen med tankarna längre och han föll på knä mot det smutsiga betonggolvet. ”Helvete” vrålade Joshua och slog gång på gång knogarna mot golvet. För varje slag blev den grådaskiga färgen mörkare och mörkare tills handen vek sig. I vad som skulle ha kunnat vara minuter eller timmar låg Joshua och vred sig mot det kalla golvet. Blicken var fäst på de roterande bladen i takfläkten. Hans liv hade tidigare varit skit, ett slags levande helvete, och nu var han tillbaka i det igen men hur skulle han kunna leva såhär grubblade han för sig själv. Han hade fått smak för någonting, det var inte det pråliga livet. Inte det, förvisso, fantastiska sexet. Nej, det fanns något mer, aldrig hade en kvinna fått honom att vara så säker på att det fanns hopp. Bara tanken på hur hennes skratt fick honom att bli varm inombords eller hur de delade samma förtjusning över Aerosmiths tidiga plattor fick Joshua att brinna. Det här var något mer än bara en tillfällig förbindelse, det visste han, nu var han bara tvungen att övertyga Barbara.

Det som hade börjat som oskyldigt passionerat sex hade nu nästintill gått över i besatthet. Efter att ha hittat den hopskrynklade lappen han fått av Barb vid deras första möte, försökte han gång på gång ringa till hennes mobil. För varje gång han hörde ”Hej du har kommit till Barbara” så växte ilskan ytterliggare och hjärtat slog hårdare. Efter att ha praktiskt taget demolerat rumstelefonen tog han en snabb dusch och rakade bort det halvlånga skägget som fick honom att se ut som en konstnär eller möjligen seriemördare. Däcken skrek när han sladdade iväg på den tomma motellparkeringen.

”Nej tyvärr hon är inte inne idag är jag rädd, kan jag ta ett meddelande?” Receptionisten kollade misstroget på Joshua medan hon knappade på sin dator. Han suckade, ”Jag tror inte du förstår hur viktigt det är att jag får tala med henne, hälsa från Josh så är jag säker på att hon kan skapa tid” Kvinnan bakom disken tittade nu för första gången Josh i ögonen. ”Lyssna nu herrn, hon är inte här och hade hon varit det förmodar jag att hon inte hade velat bli störd… av er” Den fyrkantiga blomdekorationen krossades ögonblickligen mot väggen och hela foajén stannade upp på en sekund. Josh försökte kämpa emot de tre robusta svarta vakterna medan dom släpade honom över det polerade golvet och ut igenom glasdörrarna. ”Ironiskt” skrek Joshua, ”Jag trodde ett sjukhus var till för att hjälpa människor” Vakterna hade placerat sig framför dörrarna och iakttog Joshua medan han kravlade sig upp från marken. ”Vill du ha hjälp åk till ett sjukhus som inte är privatägt” blev deras svar

Den rostiga pick-upen krängde kraftigt på motorvägen, beroende på en kombination av fylla och dåliga däck. Joshua tvekade både en och två gånger innan han tog avfarten som ledde mot hennes hem. Illamåendet kom snabbt och han hann näppeligen stanna innan den gröngula sörjan prydde väggrenen. Han var inte i skick att vinna tillbaka Barbara, i alla fall inte idag tänkte Joshua i ett försök att boosta sitt självförtroende. Istället tog han bilen till en annan förort där han för tillfället kände sig mera hemma.

Kvinnan klev upp från bänken och masade sig sakta mot bilen, under tiden såg hon sig omkring. Med händerna vilande i kors mot den nervevade rutan frågade hon ”Tja snygging, söker du en date eller”? Joshua var inte på humör för att samtala ”Hur mycket”? Svarade han tonlöst. ”Du är ingen snut va?” Joshua skakade på huvudet som svar. ”Jag är ledsen att göra dig besviken men den här bruden är dyr, du ser inte ut att vara typen som har 500 spänn” Kvinnan himlade med ögonen och tuggade sitt tuggummi aningen mer frenetiskt. ”Du ser inte riktigt ut att vara bruden som är värd 500 heller” väste Joshua. ”Du är rolig, jag gillar dej” Hon satte sig i bilen.

 100 spänn och då ingick allting det var överenskommelsen och Joshua hade inga planer på att låta ett enda litet öre gå till spillo. När han stötte in och ut ur hennes häck kände han hur han för varje penetrering hatade sig självt allt mer. Fnasket bad på inövat maner om mer och vrålade ut fraser som skulle ha verkat löjliga till och med i en dålig porrfilm. Joshua kände hur det började svartna för hans ögon och blixtar av de gångna veckorna radades upp innanför hans ögonlock. Steget från att älska mellan sidenlakan med en kvinna han dessutom var förälskad i, till det här var långt. Han hade reducerats till ett svin, ett jävla svin tänkte han för sig själv medan han rasade ihop mot baksätet. ”Gå” sa han bara med huvudet placerat mellan sina handflator. ”Ta dina jävla pengar och stick” Den natten övervägde Joshua åtskilliga gånger i fall han skulle ta sitt liv.

// Fuckin J

 

Elina

27 april 2007 15:02

Åh! Skriv mer! Jag jobbar hela helgen och klarar inte en sekund utan Barabara & Joshuas erotiska inslag... Weho!

http://elinaolivia.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Plötsligt stod han där, svart trenchcoat och blänkande festskor. Var han en dröm? Hon tittade yrvaket mot vardagsrummet. Han lade sig brevdi henne, i timtal disskuterade de allt mellan himmel och jord. Trevliga och otrvliga sanningar klev upp till yt...

Barbara är på semester och Joshua ligger inne på rehab...Så i vanlig klassisk erotisk följetånganda:...to be continued.......

Väl ute på flygplatsen behövdes ingen incheckning eller väntetid. Steve hade ordnat så att företagets privatjet skulle flyga dom hela vägen fram till vackra Piemonte beläget i norra Italien. Solen var på väg att lägga sig bakom det stora flygtornet...

  Dagarna blev till veckor som så småningom även blev månader!Barbara hade fått extra personal med sig hem, som stöd den närmsta tiden i hemmet. Inte för att klara av de vardagliga sysslorna, några såna hade inte Barb, men nu kunde hon inte ens klä p...

  När Steve klev in i rummet möttes han inte av den synen han hade föreställt sig. Visserligen låg Barbara där, kraftigt drogad och blåslagen men istället för att hennes tysta andetag hördes nu också en penna som slogs rastlöst mot armstödet på en s...