Smärtan ilar till genom Joshuas kropp när Barbara så tillslut sytt klart det stora jacket ovanför vänster ögonbryn. Han minns inte hur det uppkom men han har ett vagt minne av att han ramlade eller blev knuffad in i en tegelstensvägg. Blodet ligger blandat med vatten i små pölar runt den designade tvålkoppen och Josuhas händer är hårt fastborrade i det
marmorbeklädda tvättstället. I den stora spegeln med guldramar ser han hur Barbara försiktigt och med ett olyckligt ansiktsuttryck torkar bort den sista skvätten blod från hans utpräglade käklinje. Hon förstår att det inte är rätt tidpunkt för frågor och undranden, Barbara hjälper Joshua av med kläderna tvättar honom ömsint med en tvättrasa medan det varma vattnet
skapar en vägg av ånga omkring dem. Det varma vattnet under dem har fråntagits sin klara färg och nyanseras av ljusbrunt och rött.

När Joshua vaknar vet han inte om han somnat eller svimmat, hela gårdagen är ett enda grått töcken och han kan inte säkert avgöra vart han är. En svart silkesmorgonrock från Ralph Lauren ligger ihopvikt längst ner på sängen, vars lakan har exeptionellt hög trådtäthet. När han stödjer sig mot räcket för att gå nerför den massiva spiraltrppan i trä observerar han bilderna som pryder väggen längs med trappan. På en syns Barbara och hennes man seglandes vid någon söderhavsö medan ett annat foto har fångat deras dotters första stapplande steg. Joshua känner sig nu inte bara yr, utan också besvärad. Nere på den storslagna uteterassen väntar Barbara vid frukostbordet som är dukat med frukter och drycker av regnbågens alla färger. Joshua sätter sig ner i en av de många rottingstolarna som omringar bordet. Till en början äter de båda i tysthet och trots bakfyllan som gör sig ständigt påmind, äter Joshua med stor aptit. Det behövs mycket få ord från dem båda innan de inser att gårdagen är något som de gör bäst i att lämna bakom sig.

Efter frukosten och en lång varm dusch stänger Joshua av de guldbesmyckade kranarna och kliver ut i det magnifika badrummet.
Barbara har dukat upp ett formidabelt smörgåsbord av rakhyvlar, trimmers och rakvatten. Efter att utfört de grundläggande renlighetsbehoven tar Joshua på sig de bekväma Calvin Klein kalsongerna och stiger ut i det stora sovrummet. Barbara rör varsamt vid hans renrakade kind och nickar tillgivet. Kostymen som är från Ermenegildo Zegna är figursydd. Den har
tunna ljusblåda streck som genomtänkt lyser upp den metallblåa färgen. En ljusblå skjorta från Mario Valentino och ett par skor från Allen-Edmonds gör intrycket komplett. Fast än Joshua tvekar när Barbara öppnar lådan med de många klockorna så känns det lockande att ta på sig någon av dom. När Barbara tillslut kommer med det halvgodtagbara argumentet "han använder dom aldrig ändå" så känner sig Joshua tillsut tvungen att bära Breitlingklockan, som med ett snabbt handskak sätter sig perfekt på handleden. Under dagen besöker dom exklusiva frisörer och massörer, emmelertid inte Barbaras vanliga eftersom detta vore allför riskabelt. När den oundvikliga frågan så tillslut kommer på en dyr japansk glasögonbutik, svarar Barbara till butikschefen som hon flyktigt känner
"Nej, nej. Det här är min kusin Adam" Att han är här på weekendbesök fulländar lögnen och ingen verkar speciellt undrande.

Kvällsmåltiden har Barbara själv lagat eftersom hon tidigt imorse ringde och talade om för tjänstefolket att dom fick resten av veckan ledig med full betalning. Vildharen är kryddad med en dust av örtvinsvinäger och den utsökta kantarell och rödlökscarrpacion blir snabbt en favorit hos Joshua som äter med glupsk aptit. Barbara guidar pedagogiskt och respektfullt Joshua genom besticksproblematik och vanligt bordshyfs. När den sista biten mango och sjöstjärnesorbet slukas från Joshuas arsett är han en fullfjädrad middagskavaljer och Barbara kan känna sig nöjd. Kvällen avslutas på den stora ballkongen med utsikt över stadens brinnande ljus. Joshua som inleder med att tända en cigarett, blir nu istället bjuden på en handrullad kubansk Montecristó. Den rökiga Bruichladdichen som åldrats med omsorg i någon skotsk whiskeykällare rinner lätt nedför Joshuas strupe.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Plötsligt stod han där, svart trenchcoat och blänkande festskor. Var han en dröm? Hon tittade yrvaket mot vardagsrummet. Han lade sig brevdi henne, i timtal disskuterade de allt mellan himmel och jord. Trevliga och otrvliga sanningar klev upp till yt...

Barbara är på semester och Joshua ligger inne på rehab...Så i vanlig klassisk erotisk följetånganda:...to be continued.......

Väl ute på flygplatsen behövdes ingen incheckning eller väntetid. Steve hade ordnat så att företagets privatjet skulle flyga dom hela vägen fram till vackra Piemonte beläget i norra Italien. Solen var på väg att lägga sig bakom det stora flygtornet...

  Dagarna blev till veckor som så småningom även blev månader!Barbara hade fått extra personal med sig hem, som stöd den närmsta tiden i hemmet. Inte för att klara av de vardagliga sysslorna, några såna hade inte Barb, men nu kunde hon inte ens klä p...

  När Steve klev in i rummet möttes han inte av den synen han hade föreställt sig. Visserligen låg Barbara där, kraftigt drogad och blåslagen men istället för att hennes tysta andetag hördes nu också en penna som slogs rastlöst mot armstödet på en s...