2 veckor hade gått sedan hon senast såg Joshua. Hon hade ägnat all sin lediga tid åt barnen och familjen, men beslutsamheten hon känt natten då Steve kommit hem började avta.
Josh hälsade allt oftare på i hennes tankar och hur gärna hon än ville så lämnade han inte henne ifred.
På dagarna var hon god hustru, mamma och barnmorska, men nätterna spenderade hon vaken, oftast i sin bil körandes runt stan. Ibland gjorde hon en avstickare till slumkvarteren och cirklade varv efter varv och kollade på kvinnorna i allt för korta kjolar och höga stövlar. Kanske trodde hon att det var där hon till slut skulle finna honom? Överallt tycktes hon se hans bil, men varje gång var det falskt alarm och besvikelsen sköljde över henne. Inte för att hon visste vad hon skulle göra om hon träffade honom. De hade väl inget mer att säga varandra?

Under dessa vakna nätter kunde Barbara komma på sig själv med att sitta och tänka på sin ungdom. Hon var alltid den som skötte sig bra i skolan och uppträdde fint inför folk. Allt hon gjorde berömdes hon för och hennes föräldrar var mäkta stolta. Barbara hade som alla andra i hennes ålder försökt att göra revolt mot sina föräldrar någon gång under högstadiet, men även detta hade bemötts med en klapp på huvet, ”det hörde ju åldern till att lyssna på lite hård musik och komma hem lite sent”. Barbara kom från en av de finaste familjerna i stan, i namnet Hawkins låg en stor makt. Det var på grund av dessa pengar som Steve kunnat utbilda sig och sedan tagit över rollen som försörjare av henne. Barbara hade aldrig behövt röra en enda krona av den förmögenhet hon satt på, och det var en trygg känsla att veta att de alltid skulle klara sig. Oavsett vad som hände.

Solen sken ute på gatan när Barbara sprang efter sin sons cykel. Hon hade aldrig haft så här mycket tid att spendera med sina barn och en av sakerna de genast hade tagit itu med var att lära Max att cykla. Med Belle i ett stadigt tag på ena armen så sprang hon bredvid Max och hejade på honom samtidigt som hon bevittnade hans första cyckeltramp. Hon var lycklig.
Barnen sprang i förväg in i huset när det så till slut givit upp för dagen. Barb höll på att hänga upp sin jacka när hon hörde sin man säga: - Gå upp på era rum, jag och mamma har lite saker att tala om.
Det knöt sig i Barbaras mage, och på darriga ben klev hon sedan in i salongen där hennes man satt vid det stora matsalsbordets kortända. Framför sig låg något som Barbara inte kunde urskilja, men som hon ganska snabbt fick reda på vad det var. Han höll upp kalsongerna framför sig, och Barbara kom genast på sitt misstag. Tvättkorgen! Fan. Hon tänkte väl aldrig att han skulle kolla där.
- Bespara mig förklaringen Barb! Smutsig är du…och äcklig!
Han hade gått fram till henne och kastade nu kalsongerna i hennes ansikte, en örfil följde.
Slaget släppte alla fördämningar och nervositeten var helt plötsligt som bortblåst. Istället bubblade Barb av ilska.
_ vafan vill du att jag ska göra då? Va? Du är aldrig hemma, alltid iväg på nåt med jobbet. Och när du väl är hemma så pendlar du mellan att älska med mig eller slå mig…som ett djur!!! Det här gör mig galen. Steve, jag tror jag vill skiljas. Jag kommer ta barnen med mig, och såklart mina pengar. Du får behålla huset och bilarna, men vi kan inte ha det så här.
Hennes hjärta bankade hårt. Hon hade känt sig så lycklig och verkligen bestämt sig för att satsa på sin man, men blicken han gav henne gjorde henne rädd. Och det var en blick hon hade fått se alldeles för många gånger under deras äktenskap.
Det fanns inte en tillstymmelse till sympati i hans blick och när han vände sig om för att slå på musik så stängde Barbara av alla känslor hon kunde förmå, för hon visste vad hon hade att vänta. Musiken var till för att dämpa ljuden av den kommande misshandeln, han ville aldrig att barnen skulle höra.
Nästa slag blev hårt, rakt över käken. Nacken knycktes åt sidan precis i rätt vinkel för att Barbara skulle se en tand flyga, tätt följt av blod från hennes mun. Följande halvtimme präglades helt av hårda slag och fula ord. Barbara visste inte vilket som var värst. Misshandeln nådde sin kulmen då han slog henne över kindbenet med en Mingvas som hon fått i present av sin bror. Vasen föll till golvet och krossades med ungefär samma ljud som henne okben gjort sekunden innan.

- Jag vet vem han är Barbara. Du är en skam för hela stadens överklass….springa runt som en hora med andra klassens medborgare, eller tredje.
Han spottade på golvet framför henne.
Barbara hörde vad han sa och försökte ta till sig det. Visste han om att det var Joshua? Hon visste mycket väl att han kunde tala sanning. Steves kontaktnät var utspritt över hela stan, och en bra bit utanför dess gränser. Pengar var makt och det fanns ingen information man inte kunde köpa sig till. Hon tänkte att hon borde försöka få tag på Josh, men hennes kropp lyssnade inte till hennes hjärnas uppmaningar om att röra på sig. Hon kunde knappt röra armen, än mindre ta upp en telefon och slå in ett nummer.
Han kastade lite pengar på henne.
- för du är väl ett luder? Du är så smutsig att jag inte ens vill älska med dig, men pengarna kan du behålla, dem lär du behöva när jag har tagit ut skilsmässa och fått både barnen och hela vår förmögenhet.
Han försvann, och någonstans mellan medvetande och medvetslöshet hörde Barbara en bil som startade.

/B 

Efter två veckor hade han fortfarande inte hört av henne. Dagarna flöt in i varandra och han gick omkring som en vålnad i det sjaskiga motellrummet. De brunfläckiga gardinerna var permanent fördragna och doften av urin låg kompakt i rummet. Det hade nästan blivit som en lek att se hur mycket av den billiga whiskeyn och de smärtstillande pillren som kunde gå ner innan han kräktes. Till en början åkte han hem med någon dags mellanrum men den sista veckan hade han spenderat liggandes på golvet eller sittandes i duschen.

 

 Joshua vaknade upp, om det var dag eller natt visste han inte. De röda siffrorna på alarmklockan visade 04:12 men oavsett tid var det dunkla ljuset i rummet detsamma. Hur kunde hon göra såhär? Leka med honom som ett barn leker med en leksak för att sedan kasta bort honom som skit. Tankarna rusade genom huvudet och han tog en klunk Daniels för att dämpa dem. Han hade blivit beroende av henne, som en drog. Hon gjorde honom glad, fick honom att le, se hopp. Men det brydde hon sig inte om. Joshua gned händerna mot sitt ansikte och stängde ögonen, som om han hoppades att allt bara var en dröm och att han skulle vara någon annanstans när han öppnade ögonen igen. Men den slitna soffan var fortfarande där.

Hur kan hon bara låtsas som ingenting hänt, som att han inte existerade. Det var lätt för henne att gå tillbaka till flotta parmiddagar och lätta vardagsbekymmer, men vad i helvete ska jag gå tillbaka till tänkte Joshua medan han stapplade mot toaletten. Tillslut orkade inte kroppen med tankarna längre och han föll på knä mot det smutsiga betonggolvet. ”Helvete” vrålade Joshua och slog gång på gång knogarna mot golvet. För varje slag blev den grådaskiga färgen mörkare och mörkare tills handen vek sig. I vad som skulle ha kunnat vara minuter eller timmar låg Joshua och vred sig mot det kalla golvet. Blicken var fäst på de roterande bladen i takfläkten. Hans liv hade tidigare varit skit, ett slags levande helvete, och nu var han tillbaka i det igen men hur skulle han kunna leva såhär grubblade han för sig själv. Han hade fått smak för någonting, det var inte det pråliga livet. Inte det, förvisso, fantastiska sexet. Nej, det fanns något mer, aldrig hade en kvinna fått honom att vara så säker på att det fanns hopp. Bara tanken på hur hennes skratt fick honom att bli varm inombords eller hur de delade samma förtjusning över Aerosmiths tidiga plattor fick Joshua att brinna. Det här var något mer än bara en tillfällig förbindelse, det visste han, nu var han bara tvungen att övertyga Barbara.

 

Det som hade börjat som oskyldigt passionerat sex hade nu nästintill gått över i besatthet. Efter att ha hittat den hopskrynklade lappen han fått av Barb vid deras första möte, försökte han gång på gång ringa till hennes mobil. För varje gång han hörde ”Hej du har kommit till Barbara” så växte ilskan ytterliggare och hjärtat slog hårdare. Efter att ha praktiskt taget demolerat rumstelefonen tog han en snabb dusch och rakade bort det halvlånga skägget som fick honom att se ut som en konstnär eller möjligen seriemördare. Däcken skrek när han sladdade iväg på den tomma motellparkeringen.

 

”Nej tyvärr hon är inte inne idag är jag rädd, kan jag ta ett meddelande?” Receptionisten kollade misstroget på Joshua medan hon knappade på sin dator. Han suckade, ”Jag tror inte du förstår hur viktigt det är att jag får tala med henne, hälsa från Josh så är jag säker på att hon kan skapa tid” Kvinnan bakom disken tittade nu för första gången Josh i ögonen. ”Lyssna nu herrn, hon är inte här och hade hon varit det förmodar jag att hon inte hade velat bli störd… av er” Den fyrkantiga blomdekorationen krossades ögonblickligen mot väggen och hela foajén stannade upp på en sekund. Josh försökte kämpa emot de tre robusta svarta vakterna medan dom släpade honom över det polerade golvet och ut igenom glasdörrarna. ”Ironiskt” skrek Joshua, ”Jag trodde ett sjukhus var till för att hjälpa människor” Vakterna hade placerat sig framför dörrarna och iakttog Joshua medan han kravlade sig upp från marken. ”Vill du ha hjälp åk till ett sjukhus som inte är privatägt” blev deras svar

 

Den rostiga pick-upen krängde kraftigt på motorvägen, beroende på en kombination av fylla och dåliga däck. Joshua tvekade både en och två gånger innan han tog avfarten som ledde mot hennes hem. Illamåendet kom snabbt och han hann näppeligen stanna innan den gröngula sörjan prydde väggrenen. Han var inte i skick att vinna tillbaka Barbara, i alla fall inte idag tänkte Joshua i ett försök att boosta sitt självförtroende. Istället tog han bilen till en annan förort där han för tillfället kände sig mera hemma.

 

Kvinnan klev upp från bänken och masade sig sakta mot bilen, under tiden såg hon sig omkring. Med händerna vilande i kors mot den nervevade rutan frågade hon ”Tja snygging, söker du en date eller”? Joshua var inte på humör för att samtala ”Hur mycket”? Svarade han tonlöst. ”Du är ingen snut va?” Joshua skakade på huvudet som svar. ”Jag är ledsen att göra dig besviken men den här bruden är dyr, du ser inte ut att vara typen som har 500 spänn” Kvinnan himlade med ögonen och tuggade sitt tuggummi aningen mer frenetiskt. ”Du ser inte riktigt ut att vara bruden som är värd 500 heller” väste Joshua. ”Du är rolig, jag gillar dej” Hon satte sig i bilen.

 

 100 spänn och då ingick allting det var överenskommelsen och Joshua hade inga planer på att låta ett enda litet öre gå till spillo. När han stötte in och ut ur hennes häck kände han hur han för varje penetrering hatade sig självt allt mer. Fnasket bad på inövat maner om mer och vrålade ut fraser som skulle ha verkat löjliga till och med i en dålig porrfilm. Joshua kände hur det började svartna för hans ögon och blixtar av de gångna veckorna radades upp innanför hans ögonlock. Steget från att älska mellan sidenlakan med en kvinna han dessutom var förälskad i, till det här var långt. Han hade reducerats till ett svin, ett jävla svin tänkte han för sig själv medan han rasade ihop mot baksätet. ”Gå” sa han bara med huvudet placerat mellan sina handflator. ”Ta dina jävla pengar och stick” Den natten övervägde Joshua åtskilliga gånger i fall han skulle ta sitt liv.

// Fuckin J

Hon körde snabbt bilen tillbaka mot villaområdet och svor högt över den rådande rusningstrafiken. Utan att ens förklara samtalen hon fått för Joshua hade hon ringt till sin personal och beordrat dem att komma tillbaka i tjänst snarast. Kocken var hårdast åtsatt, han skulle ha börjat förbereda maten då hon var hemma, vilket hon hade räknat skulle ta ca 30 minuter. Nu blev det inte så, hon var redan 10 minuter sen då hon satt i en tillsynes oändlig bilkö en bra bit ifrån hemmet.
Bilarna omkring henne tutade febrilt på varandra, och vissa glåpord kunde urskiljas om man lyssnade efter dom, det gjorde inte Barbara. Hon tänkte på Josh, hur hon nästan kastat av honom från båten, givit honom en snabb kyss och sedan rusat mot bilen. Vad han gjort eller vart han tagit vägen efter de skiljts åt visste hon inte.

Väl hemma ägnade hon några minuter åt att instruera tjänstefolket i vad som gällde då hennes man kom hem. De skulle låtsas som att de jobbat hela tiden han varit borta, de skulle inte komma med några frågor och de skulle heller inte, aldrig, undra över den plötsliga ledigheten.
När hennes familj så småningom anlände hade hon hunnit med både dusch och en snabbkoll runt huset. Hon hade inte kunnat hitta några spår av hennes 5 dagars romans och hoppades innerligt på att hon inte missat att kolla någonstans.
Hennes barn kramade henne och klängde sig fast runt hennes ben, medan hennes man kysste henne ömt, med viss åtrå och längtan. Barbaras respons på kyssen var något kylig, kanske på grund av dåligt samvete, eller bara för att hon inte hyste några varmare känslor för sin man just då.
- Gud vad jag har saknat dig baby, mumlade han mellan kyssarna. Barnen har pratat om dig hela tiden och jag har legat vaken om nätterna av längtan.
- Jag har saknat er med. Barbara böjde sig ner och pratade med sina barn. Lyssnade på deras historier om vad de hittat på hos farmor.

Middagen, som var ett hopkok av lite tid och få ingredienser, smakade bra, men inte mer än så. Det verkade emellertid inte som att någon i familjen lade märke till detta, förutom Barbara då.

Barbara la barnen själv den kvällen, på så sätt fick hon tid med dem, och slippa tid med sin man. Hon hade en klump i magen som inte verkade vilja släppa, utan bara växa sig större och större. När det så var dags för henne att gå in till sitt sovrum och möta sin man, för första gången själv sen han åkte, var hon på gränsen till att spy. Men Barbara behövde inte spela och hitta på ursäkter till varför hon inte hört av sig eller komma på historier om vad hon sysselsatt sig med. På sängen låg ett paket, och bredvid låg hennes man.

-          Det är till dig, du vet ju hur svårt jag har att åka bort utan att köpa med något till min älskade hustru. Jag har saknat dig på senaste tiden, inte bara när jag varit hos mamma, utan även när jag är med dig. Du är här men ändå så långt borta. Du behöver inte förklara, jag vet att du haft mycket att göra med jobbet och att du har svårt att lämna ditt arbete på sjukhuset. Jag hoppas att det här kan hjälpa oss i alla fall.

Han sträckte ut armen mot henne, tog hennes hand och drog ner henne i sängen. Han bad henne att öppna paketet och kollade förväntansfullt på. Det var ett ganska litet rosa paket med en jättelik röd rosett på. Hon öppnade locket och tog varsamt bort det vita silkespapperet som dolde överraskningen.
Minuterna därpå satt Barbara gränsle över sin man, iklädd endast de svarta lackunderkläderna paketet innehållit. Det kom knappast som någon överraskning att det var just underkläder han hade köpt, han hade infört mer som regel att efter sina affärsresor köpa med sig sexiga saker som han ville att Barb skulle ha när de älskade. Hon gillade det, lekarna, att det hände något mer än bara sex, som hon visserligen nöjt sig med i början men som redan efter något år hade fått henne att somna av tristess. Bokstavligen. Precis som flera gånger förr så klev Barbara in i den roll hennes nya kläder erfordrade. Naturligtvis visade både färgen och materialet på att hon skulle vara dominant, och hon gillade det här. Bättre än de gånger hon fått ligga på rygg, harmlös iklädd någon fånig kostym eller tagit order iklädd skoluniform. Nu var hon på topp, och hade inga som helst planer på att komma ner, inte ens om han bad om det. Och visst fick hon honom att be, samtidigt som hon höll hans handleder i ett fast grepp och gned sig mot hans skrev så förklarade hon för honom vilket dålig pojke han varit som rest iväg.
– Du har varit stygg Steve, och nu måste jag slå dig. Be om nåd annars kommer jag att göra dig väldigt illa.
Han bad, men hon slog i alla fall. Hon bet honom i bröstvårtorna och tryckte sig samtidigt alldeles för hårt mot honom. Hon släppte hans ena hans och borrade istället in den i hans hår som hon sedan drog i. Med sina långa välmanikyrerade naglar gjorde hon djupa rivsår i hans bringa. Han stönade högt och bad henne att sluta, men bara för att det hörde leken till. Hon tog hans hårda i sin mun och plågade honom med att sluta varje gång han var på väg att komma. Hon stoppade in sina fingrar i hans mun och kvävde de få uppmaningar han gav henne. Till slut satte hon sig över honom igen, drog trosorna åt sidan och lät honom tränga in i henne. Han var stor, hård och blöt och varje gång Barb stötte ner på honom så slog hon honom i ansiktet. Kanske för hårt, men det var inget hon inte medveten om. Det enda hon kände var han, det enda hon tänkte på var han. För första gången på väldigt länge var hon medverkade i deras samlag och spelade inte bara en biroll. Hon älskade att känna honom inne i sig och det sista slaget utdelade hon mot hans lår, samtidigt som hon böjde sig bakåt och fick de båda att komma samtidigt.
Barbara kände sig lycklig, en känsla hon helt tappat bort de senaste veckorna. Hon kände sig trygg och stark, det var här hon hörde hemma. Hon kunde ändå inte låta bli att tänka på Josh, men nu var det med viss avsmak hon föreställde sig honom framför sig. I det ögonblicket tog hon beslutet att inte träffa honom något mer, att hon skulle återgå till att vara mamma och hustru och ägna all sin kärlek till sin familj. De somnade, tätt ihop.

/B

 

Mullret från V12:an upphör i samma sekund som Joshua vrider på bilnyckeln i den stora stadsjeepen. Hamnen ligger praktfullt inbäddad i stadens inlopp och för dagen råder det febril aktivitet på vattnet. Under den korta promenaden från parkeringen till den väntande båten, passar Joshua på att beskåda de vackra fartygen som vilar i vattnet. Kraftfulla motorbåtar blandas med graciösa yachter och ekbesmyckade segelfartyg. Fascinationen över dessa gör att Josh inte märker när Barb stannar vid en av båtarna. Efter att ha gått några meter för långt upptäcker han sitt misstag och vänder sig om för att mötas av en enorm Princess 75 som vaggar i vattnet. ”Om vi tar Yachten måste vi hyra en kapten över dagen, tar vi den här så blir det bara Moi et Vous. Vad tror du?” Barbara skrattar retfullt. ”Du, jag, och en flaska Salon” tillrättavisar Joshua medan han svingar sig upp på aktern. Solen gassar ner på det ansenliga soldäcket där Barb ligger utsträckt, medan Joshua styr båten mot det öppna havet. Människor från närliggande båtar vinkar varmt när dom glider förbi, ingen skulle kunna ana att mannen som nu står där i seglarskor, beiga Lloydshorts och ljusblå Cerrutiskjorta är någon som dom vanligtvis skulle förakta. Josh slänger på sig ett par solglasögon av märket Persol och vinkar tillbaka. ”Ser du hur lugn hon är idag?” Josh blickar ut mot det öppna havet. När han inte får något svar trycker han handen mot gasen och båten skyndar mot okänd destination.

 

Lunchrummet på nedre däck ligger i skugga vilket annars kan vara problematiskt att finna på det öppna havet. Barbara har dukat upp en lukullisk måltid bestående av Operapasta med lax och senap. Efterrätten är mer åt det exotiska hållet, jordgubbar, champagne och henne själv är det tänkt. Efter att Josh tagit ett välbehövligt bad i den stekande solen slår han sig ned bredvid Barb och kysser henne ömt. Barb upptäcker att den vita handduken som täcker Joshs midja börjat få en konstig form och hon slänger sig instinktivt ner på soffan. Inledningsvis kysser han henne över hela kroppen och det finns ingen tillstymmelse till att hon inte finner detta njutbart. Hon sätter upp huvudet för att kunna iaktta Joshua medan han tillfredställer henne med enbart sina läppar. Precis när hon har placerat sina ben på vardera sidan om Joshuas sittande höft så hörs ett välbekant ljud. Barb kisar förbannat mot sin handväska. ”Skit i det, ring sen eller nått” flämtar Joshua. Men Barb vet att det mycket väl kan vara hennes jobb och hon har arbetat alldeles för hårt för att svika sina arbetskamrater för sånt här.

 

I samma sekund som hon viker upp telefonluckan och svarar övergår ansiktsuttrycket från aningen irriterat till skärrat. Först så förstår inte Barbara vad hennes man säger till henne men tillslut tvingar hon sig själv att skärpa sig ”Va, nej jag är på lunch med Marion på det där nya stället vid stranden du vet, ja dom borde verkligen göra något åt alla måsar som låter” hon pustar ut med ett pålagt skratt. ”Ja men vad bra då syns vi om några timmar då, och såklart ordnar jag så personalen fixar en sen middag åt oss gubben” Barbara lägger på telefonen och tittar hjälplöst mot Joshua innan den första tåren når hennes solbrända kind.

// J

Dagen därpå vaknar Barbara ensam i sin stora säng, igen. De hade helt och hållet gått in i rollerna som äkta makar men än har de inte sovit med varandra. Visserligen hade dem haft sex, mer än en gång, men nu var hela situationen annorlunda. De lekte en farlig lek och båda var de ute på alldeles för djupt vatten. Joshua satt med morgontidningen och hade själv ordnat frukost.
-  Jag tänkte låta dig sova, du är så vacker då. Han sneglade på henne och log.
Barb tog ett glas juice och några vindruvor och nöjde sig så. Hennes affär med Joshua hade satt sina spår, inte minst runt midjan. De avnjöt lite för många goda mål mat och lite för mycket alkohol, men det var hennes sätt att visa honom sin värld.

Hon gav honom en puss på kinden, mest bara för att, sedan gick hon upp för att ta en dusch. Efteråt stod hon länge framför spegeln och granskade sig själv, försökte se djupet i ögonen och nå själen. Hon var förvirrad och borttappad och kände inte igen personen som stirrade tillbaka i spegelglaset. Hon kände sig illa till mods över hur hon tillät Joshua leka hennes man, hur han besudlade varje kvadratcentimeter av huset bara genom sin närvaro. Hans vistelse var som ett hån mot hennes man och det visste hon. Han hade blivit alldeles för bekväm i sin roll som rik man, de spelade det så bra att till och med passionen som brukade försvinna i ett äktenskap var som bortblåst även här. Vad ville hon egentligen? Vart skulle det här leda? Kanske var hon beroende av den trygga känslan Joshua lyckats vagga in henne i. Han var snäll mot henne samtidigt som han var manlig och sensuell. Men hon visste att det bara var ett spel, att han också hade ett helt annat liv på sidan av. Det här var inte verklighet.  Så började hon tänka på sina vänner. Hur de inte sett eller valt att inte se hennes blåmärken. I hennes osminkade ansikte syntes nu bara ett litet märke, strax under okbenet. Kanske var det inte så konstigt heller, att folk valde att blunda. Hon gjorde likadant. Varje vecka var det någon ny fru som åkt på stryk av sin välbärgade man med allt för stort maktbehov. Den här veckan var det hon. Den undertryckta aggressionen mot hennes man kom bubblandes upp till ytan och exploderade i bittert hat. Hon tänkte istället på mannen som satt i hennes kök och ofrivilligt började det dunka i mellangärdet. Hon satte på sig en beige kjol och ett linne och målade på alldeles för mycket läppglans. Hon struntade i både trosor och strumpbyxor. Barbara visste vad hon ville ha och nu skulle hon ta det. Hon var på jakt, och Joshua var hennes byte.

Han fick inte ens en chans att reagera innan hon dragit ner hans byxor och stod hukat framför honom. Hon masserade hans lem med sin tunga och sina läppar och snart hade hon lämnat spår av läppglans över hela hans hud. Han försökte dra upp henne för att få kyssa hennes underbara mun och få ge lite av den behandlingen han nu tog emot. Men hon vägrade, det var hon som bestämde nu och hon var inte på humör för att älska. Hon ville ge, ge honom det han gett henne så många gånger. Dra sig upp till hans nivå. Det skulle stå lika innan det var över, sen kunde de börja om på ny kula. Barbara behövde inte hålla på särskilt länge innan Joshua fyllde hennes mun med varm sädesvätska. De rann lite utanför, men det samlade hon upp med fingret och slickade av. Allting samtidigt som hon tittade honom rakt i ögonen.
Efteråt gav hon honom en lång kyss och sprang iväg för att göra sig i ordning för vad dagen hade att ge dom. Hon tänkte ta med honom på en båttur på deras yatch och sedan skulle de älska, på däck, inför havet och himlen. Det var hennes plan. Allt kändes bra nu och den här dagen skulle bli perfekt. Hon triumferade.

/B

Smärtan ilar till genom Joshuas kropp när Barbara så tillslut sytt klart det stora jacket ovanför vänster ögonbryn. Han minns inte hur det uppkom men han har ett vagt minne av att han ramlade eller blev knuffad in i en tegelstensvägg. Blodet ligger blandat med vatten i små pölar runt den designade tvålkoppen och Josuhas händer är hårt fastborrade i det
marmorbeklädda tvättstället. I den stora spegeln med guldramar ser han hur Barbara försiktigt och med ett olyckligt ansiktsuttryck torkar bort den sista skvätten blod från hans utpräglade käklinje. Hon förstår att det inte är rätt tidpunkt för frågor och undranden, Barbara hjälper Joshua av med kläderna tvättar honom ömsint med en tvättrasa medan det varma vattnet
skapar en vägg av ånga omkring dem. Det varma vattnet under dem har fråntagits sin klara färg och nyanseras av ljusbrunt och rött.

När Joshua vaknar vet han inte om han somnat eller svimmat, hela gårdagen är ett enda grått töcken och han kan inte säkert avgöra vart han är. En svart silkesmorgonrock från Ralph Lauren ligger ihopvikt längst ner på sängen, vars lakan har exeptionellt hög trådtäthet. När han stödjer sig mot räcket för att gå nerför den massiva spiraltrppan i trä observerar han bilderna som pryder väggen längs med trappan. På en syns Barbara och hennes man seglandes vid någon söderhavsö medan ett annat foto har fångat deras dotters första stapplande steg. Joshua känner sig nu inte bara yr, utan också besvärad. Nere på den storslagna uteterassen väntar Barbara vid frukostbordet som är dukat med frukter och drycker av regnbågens alla färger. Joshua sätter sig ner i en av de många rottingstolarna som omringar bordet. Till en början äter de båda i tysthet och trots bakfyllan som gör sig ständigt påmind, äter Joshua med stor aptit. Det behövs mycket få ord från dem båda innan de inser att gårdagen är något som de gör bäst i att lämna bakom sig.

Efter frukosten och en lång varm dusch stänger Joshua av de guldbesmyckade kranarna och kliver ut i det magnifika badrummet.
Barbara har dukat upp ett formidabelt smörgåsbord av rakhyvlar, trimmers och rakvatten. Efter att utfört de grundläggande renlighetsbehoven tar Joshua på sig de bekväma Calvin Klein kalsongerna och stiger ut i det stora sovrummet. Barbara rör varsamt vid hans renrakade kind och nickar tillgivet. Kostymen som är från Ermenegildo Zegna är figursydd. Den har
tunna ljusblåda streck som genomtänkt lyser upp den metallblåa färgen. En ljusblå skjorta från Mario Valentino och ett par skor från Allen-Edmonds gör intrycket komplett. Fast än Joshua tvekar när Barbara öppnar lådan med de många klockorna så känns det lockande att ta på sig någon av dom. När Barbara tillslut kommer med det halvgodtagbara argumentet "han använder dom aldrig ändå" så känner sig Joshua tillsut tvungen att bära Breitlingklockan, som med ett snabbt handskak sätter sig perfekt på handleden. Under dagen besöker dom exklusiva frisörer och massörer, emmelertid inte Barbaras vanliga eftersom detta vore allför riskabelt. När den oundvikliga frågan så tillslut kommer på en dyr japansk glasögonbutik, svarar Barbara till butikschefen som hon flyktigt känner
"Nej, nej. Det här är min kusin Adam" Att han är här på weekendbesök fulländar lögnen och ingen verkar speciellt undrande.

 

Kvällsmåltiden har Barbara själv lagat eftersom hon tidigt imorse ringde och talade om för tjänstefolket att dom fick resten av veckan ledig med full betalning. Vildharen är kryddad med en dust av örtvinsvinäger och den utsökta kantarell och rödlökscarrpacion blir snabbt en favorit hos Joshua som äter med glupsk aptit. Barbara guidar pedagogiskt och respektfullt Joshua genom besticksproblematik och vanligt bordshyfs. När den sista biten mango och sjöstjärnesorbet slukas från Joshuas arsett är han en fullfjädrad middagskavaljer och Barbara kan känna sig nöjd. Kvällen avslutas på den stora ballkongen med utsikt över stadens brinnande ljus. Joshua som inleder med att tända en cigarett, blir nu istället bjuden på en handrullad kubansk Montecristó. Den rökiga Bruichladdichen som åldrats med omsorg i någon skotsk whiskeykällare rinner lätt nedför Joshuas strupe.

Barb hade helt slutat att hämta sina barn från skolan, för att undvika ett pinsamt möte med Joshua. Inte för att det tillhörde vanligheten att hon gjorde det, men någon gång ibland ville hon ändå visa dem att hon var engagerad i det dom gjorde. Nu var dom bortresta och Barb slapp tänka på såna små vardagligheter. Barnflickan som i vanliga fall hade hand om barnen hade fått ledigt och Barbara hade sett till att få ha huset för sig själv, så när som på en av städerskorna, som hon faktiskt ansåg sig behöva.
Hon hade spenderat några timmar extra på sjukhuset med en mamma som gått några dagar över tiden, och hade nu kommit hem, bara för att vända.
Mötet med bästa väninnorna Mona och Jennipher var precis vad hon skulle behöva. En middag på stan och de sedvanliga Cosmopolitans som så lätt brukade urarta i en fyllefest de alla hjärtligt medtog i.
Barbara var ivrig och full av förväntan när hon körde in mot stan i sin Porsche. De andra två satt redan och väntade på henne inne på Franco Melón, när hon slöt upp efter sin något sena ankomst.

 

En fin bit lax och två flaskor vitvin gjorde susen för alla tre. Det var längesedan de hade fått tillfälle att träffas men nu satt dom och pratade om allt de kunnat tänkas missat.
Vid efterrätten var de dags för kontaktbytena. De hade alla behov av bra tjänstefolk och hantverkare och alla var ständigt på jakt efter de bästa.
- Ni bara måste gå till min nya massör. Jag har aldrig kunnat tänka att gå till en man, men han är helt fantastisk, började Mona.
- Men Mooona, kåt i vanlig ordning? Eller du kanske inte knullar med honom, för ovanlighetens skull? Jennipher var som vanligt lika vulgär efter några glas vin, men det tillhörde hennes charm.
-Jag behöver ingen ny massör, min duger bra. Och vill jag ha sex har jag det med min man, eller hur Barb?
Barbara var inte beredd på frågan och rodnaden sköljde över hennes ansikte. Hon hoppades att de inte skulle märka något, men å andra sidan var hon känd för att vara trogen och ingen skulle någonsin misstänka något. Det funkade så bland stadens toppskikt, var man trogen var man annorlunda och också känd för det faktum.Barbara kollade igenom sin telefonbok för att hitta eventuella nummer att byta bort. Hon fick syn på den gula lappen som verkade lysa upp hela den vita sidan med telefonnummer, Joshuas namn och nummer! Hon bläddrade snabbt vidare och hittat en kontakt som gjorde utomordentliga blomsterarrangemang och som hon anlitat vid segelfesten tidigare i somras. Hon gav dem numret med hjärtliga rekomendationer och hoppades att de kunde lämna ämnet. Hon visste inte varför men hon ville inte ge ut Josh´s nummer. Om någon av de andra skulle ha frågat efter en snickare skulle hon känna sig tvungen att berätta om honom, han var ju en bra snickare och tog inte allt för mycket betalt. Kanske var hon rädd för vad som skulle kunna hända om han hamnade hemma hos någon av dem. Jennipher kändes kanske inte som något hot, men Mona! Var hon svartsjuk? Hon ville väl inte ha honom för själv? Det som hade hänt mellan dom var en engångsgrej, eller tvågångs. Men aldrig igen intalade hon sig.Sällskapet flyttade sig till baren för att fortsätta kvällen med drinkar och skvaller. Barbara äskade verkligen sina vänner och med dom kunde hon skratta och vara sig själv. Nån timme efter midnatt bestämde de sig för att åka hem, Jen skulle upp med barnen dagen därpå och Mona brukade ringa över en hel stab för att bota sin bakfylla. Barbara skulle passa på att sova ut och sedan avnjuta en frukost och en joggingtur helt i sin ensamhet. Så var i alla fall planen.

Mona och Jen gick i förväg medan Barb stannade kvar för att betala notan. Hon tog på sig sin Chanel kappa och gick ut i den tidiga natten. Det hade blivit ganska tyst och folktomt på gatorna, det var vardag och de flesta skulle väl upp och jobba. Hon gick förbi en alkis som somnat utanför dörren till restaurangen. Hon kunde inte låta bli att tycka synd om honom och skulle precis till att ta upp plånboken för att donera lite pengar då hon upptäckte att det var Joshua. Han låg utslagen av, vad det luktade som, alldeles för mycket alkohol. Hon hade god lust att lämna honom där, ville inte ha nåt med honom att göra, men hon hade inte hjärta till det. Barbara böjde sig ner för att skaka liv i honom.

/B 

Som så många gånger förr begrundar nu Josh livet sittandes på huven, på sin rostiga Pick-up. Framför sig ser han solen gå upp över den stora dalen som staden så vackert ligger inbäddad i. Likt svalor som vaknar ur dvala ser han hemmafruar som yrvaket hämtar tidningen med en kaffekopp i handen. Män som kysser sina fruar adjö för en ny dag på kontoret. Skulle man inte veta bättre skulle man kunna tro att hela staden var en enda stor lycklig klycha men Joshua är det levande beviset på att så faktiskt inte är fallet.
Coronan rinner som vatten ner i hans törstiga strupe och en blir till fyra och fyra till åtta innan han bortkörd av en parkvakt kör bilen mot det hem han de senaste tre dygnen ansträngt sig för att undvika. Han noterar att knogarna fortfarande är lite svullna när han tillslut lyckas låsa upp dörren till sitt hem.

Till sin stora förvåning finner han att huset är välstädat, den nyvakna morgonsolen lyser piggt mot den vita bordsytan i köket. Joshua kan inte ens minnas senast han såg färgen på möblemanget eller kände doften av rengöringsmedel i sina andetag. På köksbordet står en tallrik
med bacon och äggröra. En välgrillad toast ligger balanserad på kanten och ett glas färskpressad apelsinjuice lyser upp måltiden med sin gula nyans. Ut ur sovrummet kliver en nyduschad och välsminkad Sarah till dagen klädd i Jeans och svart topp. Bara chocken i att Sarah har jeans och inte de sedvanliga träningsbyxorna får Joshua att tappa andan. Så står de,
make och maka, mitt emot varandra en lång stund utan att säga ett ord. Josh bryter så tystnaden "Det ser verkligen bländande
ut här". "Du är bländande" tilläger han och sväljer kraftigt. "Tack" replikerar hon och ler blygt. "Du fick mig faktiskt att tänka härom dagen vet du" Hon närmar sig nu honom. "Men hur har du haft råd med allt det här?" Joshua har i ögonvrån fått syn på en ny TV som han nu pekar anklagande på. "Ledsen att göra dig besviken, jag har inte fått något jobb än, men jag har inte druckit sen du försvann och är du beredd? Jag VANN faktiskt på Ordjakten, 15 000, KONTANT! Är det inte fantastiskt!?" säger hon
och anstränger sig för att inte börja skratta. Joshua ser på sin fru som faktiskt påminner om den kvinna han gifte sig
med för många år sedan. Hennes ansikte är fräscht och de stora D-kuporna som han vet fick män att tappa hakan en gång i tiden ser oförskämt pigga ut.

Sarah får anstränga sig för att inte tappa andan när han häller den kalla apelsinjuicen nedför hennes bara bröst. Droppe för droppe träffar drycken sitt mål och rinner som små floder för att tillslut samlas i små pölar ovanför hennes sköte.
Hon låter honom fortsätta med glädje och märker knappt när han placerar jordgubben mellan hennes stora lår. Hon kniper till och känner hans flämtande andedräkt mellan benen. Är det fem eller tio jordgubbar som han med lustfyllda tuggor leker i sig innan Sarah tillslut tar kommandot, ingen vet. Hans nakna bringa täcks med den sötaste lönnsirap som hon sensuellt
slickar upp innan de båda har fått nog av lekarna. Hennes kropp inte bara önskar, den begär att få känna på den hårda kärlek som hon vet väntar. Hon stänger ögonen och biter sig i läppen, hårt. Joshua är nu placerad bakom henne och stöter in och ut ur den varma bakdelen som till viss del fortfarande är täckt med kolasås. Han nuddar knappt med handen vid
den äppelformade bakdelen innan Sarah bestämt dirigerar "mer, mer" Det som började som lätta touchar har nu gått över till handflatesslag som gör att den gräddvita huden rodnar. När Joshua på eftermiddagen beger sig iväg till jobbet är han komplett tillfredställd. Men i hans huvud gnager en allt för bekant känsla, trots det utsökta samlaget är han förvirrad och arg.
Barbara är där och hon låter sig inte ignoreras. Likt en tvångstanke som bitit sig fast finns hon där och med sina spetsiga bröst skapar hon en längtan och ett begär som kan få vilken man som helst att tappa fotfästet.

Joshua är oangagerad och tankspridd. När han för femte gången fäster den stora cementskruven fel så rasar fundamentet på den halvfärdiga
altanen ihop. Ett stort dammoln blåser upp framför huset och Joshua hostar och vevar framför munnen.´När dammolnet lagt sig ser han Mr Hayden stå med armarna i kors och skaka på huvudet. Innan Joshua åker äger en högljud ordväxling, främst från Mr haydens sida rum. Ord som "oduglig" och "komplett idiot" var nyckelord i samtalet och innan Joshua gav sig av stod det klart att han inte var välkommen att jobba för Mr Hayden längre.

Efter fem eller tio glas Jim Beam stapplar så Joshua ut hur den halvfulla baren i cityt. Han stöter i sin axel i ett par som är på väg till eller ifrån en middag. Dom tittar föraktfullt på honom. Från någonstans hör han en grupp ungdommar göra narr av honom och tillslut känner han en hand i sin ficka som befriar honom från sina sista sedlar. Utslagen sätter han
sig ner utanför en middagsrestaurang. En vomering är oundviklig och hans svarta byxor blir täckta i en grå-grön sörja.
En kvinna svär något om "jävla slödder" innan Joshua slutligen stänger sina ögon och somnar mot den stängda tvådörrsporten.

 

Folk går in och ut genom den andra entréndörren utan att bry sig om den överförfriskade mannen som ligger utslagen brevid.
Joshua hade många gånger förr trott att han träffat botten men nu hade han inte bara träffat den, han var den.